Tankar om att vara "själv"

Sedan 2 år tillbaka nu så har jag och min syster bott helt ensamma. Under dessa 2 år så har jag fått höra en massa negativa saker om att mamma lämnade mig och min syster ensamma. Men ärligt, jag har aldrig känt mig bortglömd av någon av mina föräldrar eller känt att jag har en mamma som inte tar ansvar eller liknande. Ända sedan mamma och Rune träffades så har vi alla 4 barnen vetat att dem kommer till att flytta ihop, men om det blev Sverige eller Norge visste ingen.

Jag tycker att min mamma tog det precisa rätta tillfället att flytta, jag menar hon var arbetslös, fick jobb i Norge så varför beskylla henne ? Mamma gjorde någonting som hon ville och kände var rätt så varför inte ta chansen ? Både hon och jag har alltid vart personerna som ger oss ut på äventyr. Så varför ska jag beskylla henne ??? Hon är ju alltid där för oss ändå.

Men jag ska inte säga att dessa år vart smärtfria, säger man det så ljuger man. Visst det var as gött när mamma flytta, ja menar allt tjat försvann, alla direktiv försvann. Ja menar de är ju det man önskar som ungdom. Men som sagt smärtfritt va de då inte ! Ja menar vårt hem var belamrat av syrrans fjortis kompisar som trodde att vårt hem var nya fritidsgården där det jämt bjöds på mat, dryck och inga föräldrar hemma. Men eftersom att jag är och alltid vart en ansvarstagande person så blev jag efter några månade galen på att det jämt var någon hemma och att jag inte kunde gå naken ur duschen in på mitt rum för det var någon vän hemma, eller ja kunde inte ligga utbredd i soffan o fisa för mig själv för där satt ALLTID någon bredvid (för dom där fjortisarna var väldigt sociala och såg gärna på tv med mig). Men en vacker dag fick jag nog, och det slutade med att syrran frågade varje gång om någon fick komma (vilket det egentligen inte handlade om) utan allt handlade om att jag och Lina inte fick äta en måltid själva för det var vänner till henne där 7 dagar av 7 möjliga.

Det var den dagen som jag satte ner foten för syrrans vänners beteende som jag insåg att någon i detta hushåll är tvungen att ta ett ansvar, det ansvar som mamma alltid hade haft innan. Ansvar om någonting gick sönder hemma, vart ringde man då ? Om man fick översvämning i köket, vart hör man av sig då ? När maten är slut och inga pengar finns, vad gör man då ? Om man behöver byta en lampa eller någonting, vad gör man då ? vad för lampa ska man ha ? Ja men ni förstår. Det där vuxen livet fick jag och syrran gå in i när jag var 19 & syrran endast 17. Då kunde jag gå runt o va arg på mamma för vi hade dagligen bråk om pengar och att ta ansvar. Men nu, 2 år senare så har jag insätt att jag har det jävligt bra ! Mamma finns 2,5 timmar bort (inte världens ände) Pappa finns 30 minuter bort, och mormor som jämt ställer upp finns 10 minuter bort om man bara är sugen på sällskap eller vill ha ett råd någon gång.

Jag tycker att jag har en otrolig fördel som bor hemma, utan föräldrar och som måste ta ansvar. Ja menar som person så växer man ju med ansvaret varje dag ! Man märker ju varje gång mamma o rune är här eller vi är hos dom en längre tid så blir man ju tillslut skogstokig. Orka ha någon som går runt o säger "ta undan den är du snäll" "gör det gör det" . O vad glad jag är som har det såhär. Kan man begära mer av sin mamma än det här ?? Ja menar lägenheten låter hon oss ha, hon ger oss ett stort ansvar men samtidigt vill man ju ha det, ja menar man vill ju växa och få bli stor, så jag känner att vi här hemma är hedrade som får mammas fulla förtroende och jag vet att hon är stolt över oss att vi klarar det så bra som vi gör.

Vi har bytt lägenhet för att det ska bli mer beboligt, vi behöver inte mer än en 3a på 75 kvm. Ja o min syster har format detta liv ett liv som är helt enormt kul. Mer och mer saker skickas hem till mamma i Fredrikstad samtidigt som mammas skåp fylls ut av våra grejer.

Jag är iaf stolt över min mamma som vågade gå emot alla andras tycken och tänk och gjorde sin grej ! Jag har alltid stöttat henne, för varför ska man ge någon dåligt självförtroende när hon gjorde ett val som hon är nöjd över :)?

Älskar min mamma <3