Vikt minskning

Då tänkte jag vara en av dom som tar upp begreppet vikt minskning fast ur ett litet annat perspektiv, hade jag tänkt.

Min åskit med hur man tar upp vikt minskning är att de flesta av de människor som är kända personer, brukar användas som förebilder. De är personer som bloggar och skriver om sina liv och hur dom tränar och inte tränar. Det finns en blogg jag läst (ingen nämnd ingen glömd) där vikt minskningen på 6 kilo gick väldigt fort. Då är bara frågan, hur hälsosamt är det, egentligen!? Sen läste jag på nästa kända persons blogg som faktiskt misslyckades och inte orkade hålla på och inrikta sig så mycket på träningen. Hur många tror ni uppfattade den vinkeln på det hela? Ja menar det som är mer mänskligt. Det är ju en sådan blogg som man verkligen borde följa isåfall.

Det jag vill säga med detta är att, visst det kan vara annorlunda från person till person, men det är inte annorlunda om hur bra / dåligt det är att gå ner fort i vikt. Är det inte bättre att skaffa sig ett sunt liv, träna när man känner att man borde träna och därmed inte ha några måsten på sig? För det är när du känner att du får måsten på dig som du misslyckas (oftast). Det är då ambitionen försvinner och du belönar dig med sådant du inte ska äta, tillexempel.

Är det då inte bättre att ha ett sunt liv, träna när man känner att man har tid och därmed inte belöna sig med någonting sött och fett utan då har man redan insett att detta kan jag / kan jag inte äta pga fett halt och annat smått och gott. När man gör på det sättet så lär du dig att veta hur mycket / lite du ska behöva äta för att du ska bli mätt och för att du ska kunna äta flera mål mat om dagen.

Jag skäms inte över min kropp. Men jag är fruktansvärt arg över att medicinen har ställt till det för mig och gjort att jag ökat i vikt. Jag skämdes över min vikt pga jag tidigare vägde 62 kilo och fort kom upp i 80 kilo. Ni som känner mig vet min sjukdomshistoria. 18 kilo tyngre, inte en tröja / byxa som sitter snyggt. Hur motiverad blir man då? Jag skulle lätt vilja vara nere på 62 kilo igen. Men de ska inte gå fort ! Detta året har jag gått ner 5 kilo. Och vet ni ?! Inte för att jag har tränat ihjäl mig utan för att jag har rättat till min kost! Jag äter regelbundet, frukt, grönsaker och inte bara 1 gång om dagen (som det ofta var innan). Dessutom kan jag unna mig lätt en påse ostbågar på en helg. Ändå så går jag ner i vikt. Jag har alltså kommit ner 2 storlekar i byxorna och då har jag tränat 1 enda pass på gymmet sedan den 9 Januari 2012. Man behöver alltså inte springa på gymmet för att bli smal. Man kan promenera och äta rätt, gå ner i lugn takt, äta onyttigt ibland och dessutom må fruktansvärt bra !

Som ni förstår och som ni säkert räknat ut så väger jag nu 75 kilo. Det är fortfarande 12 kilo för mycket för att min kropp ska vara perfekt enligt mig. Men det kan ju faktiskt hända att dom är borta till sommaren om jag fortsätter som jag gör och dessutom tränar lite mer än vad jag gör idag. Men som ni förstår. Det ska inte mycket till för att man ska kunna ändra sin kropp. Enkla medel !

Ni förstår säkert också att jag föredrar den långsamma metoden för då är de enklare att behålla det man har fått till och inte släppa taget. Därmed är man motiverad jämt för man har inga måsten ! Men så ni vet, det är inte enkelt att vara sjuk, äta medicin och samtidigt tro att man ska gå ner i vikt. Det tog mig 3 år att börja gå ner i vikt. När folk slutade tjata gick det mycket fortare och enklare.

Detta var jag bara tvungen och skriva klart, men nu går snart ögonen ikors.
Imorgon kommer släkten :D Jippi !

/Jessica