För mig är skräcken helt olidlig. Så fort jag får en kallelse i brevlådan börjar hjärtat pumpa i 180 och gör de ända fram tills dess att jag har varit där. Jag vet inte vad som har gjort att jag har blivit så rädd. Men jag har väl kanske aldrig haft någon bra tandläkare som har respekterat hur jag känner inför tandläkaren.
För de första kan jag inte få in de större bildtagningarna som man ska ha i munnen när man ska röntga tänderna... Sen tycker jag det är obehagligt när man stoppar in någonting i munnen som stoppar tungan till att göra det som den själv känner för...
Jag har dock aldrig haft ett enda hål. Jag har aldrig behövt laga någonting, så jag är lyckligt lottat... Det enda som dom har klagat på är mitt tandkött... Men jag har klarat mig.
Ah i morgon klockan 11.30 ska jag sitta i tandläkarstolen och känna att jag lever !
/
Jessica Levegård
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du skriver här