Dag 12 - Något du ångrar

Dag 12 - Något du ångrar

I alla dessa 30 utmaningarna har jag bestämt mig för att vara så ärlig och så personlig som möjligt för att därmed inte känna att man har får skriv torka... Därav anledningen till det som jag skriver här idag.

För tre årsen den 4 augusti träffade jag en oerhört trevlig härlig och ödmjuk människa. Vi hade pratats vid via internet i över ett halvår och på hans födelsedag var det dags att ses tyckte vi. Mötet med honom var underbart och jag stor diggar och älskade verkligen denna människa. Han var helt enkelt underbart. Jag fastnade för honom, men har aldrig kunnat förklara varför jag inte ville ha honom som pojkvän. Vi två tillsammans hade det så otroligt underbart, ska man kanske säga det första året. För tyvärr så började det bli jobbigt för oss båda när han älskade mig så oerhört mycket och när jag som inte visste vad jag ville velade fram och tillbaka, hela tiden verkligen. Det blev bara mer och mer bråk och vi hade uppehåll många och långa gånger (långa för oss). Även om vi hel hjärtat gick in flera gånger för att testa ett förhållande, så blev alltid min åsikt att 'nej detta funkar inte'.

Jag blev helt enkelt tokig för jag klarade mig inte utan honom samtidigt som jag inte ville ha ett förhållande. Sista året som vänner så funkade inte någonting igentligen. Det blev bara värre och värre men när vi sista gången försökte så var det svartsjuka-ångest-oförståelse som spelade in. Som ni säkert förstår så funkade det verkligen inte då. Det var då som bådas känslor för varandra blev för jobbiga och det var då som vi släppte ut allt aggresivt och inte någon av oss visste hur detta skulle sluta.

Det slutade i absolut ingen kontakt längre, borttagna medelande och försök att sudda ut dåliga minnen, för jag i alla fall vill ha kvar de bra i de förhållandet som vi hade. Som jag i dag kallar ett vänskaps förhållande.

Vad är det nu jag ångrar då ?! Jo jag ångrar att jag lät det gå så långt som jag gjorde. Jag lät det gå till olycklig kärlek, sådant som ens barn frågar efter när dem kommer upp i åren om vem denna personen var. Jag kommer alltid (tyvärr) att minnans honom som min olyckliga kärlek. Men någonstans så kommer mitt hjärta alltid vara lite skaft någonstans pga oss, pga hur dåligt vi har behandlat varandra.

Men han är ändå den vackraste människan, han har hjärtat som inte många andra har och tjejen som får han kommer jag alltid vara avensjuk på, avensjuk på att hon fick det att lyckas. Även om jag idag har hittat min pojk som jag älskar över allt annat. Men denna kille har alltså stärkt mig i det han gjort mot mig och jag har lärt mig så mycket i det jag har gjort mot honom. Vi lärde oss en läxa båda två av varandra helt enkelt.

Denna texten var det jobbigaste att skriva hitills pga det ligger så mycket känslor i det och för att jag idag inte har någon kontakt som helst med honom idag, som jag saknar, fast vi båda mår bäst utav detta.

Jag träffade honom första gången 4 augusti 2008 och sista gången 4 augusti 2011.

Nu väller känslorna över mig och jag skulle kunna skriva så mycket mycket mer, men det jag ångrar är att jag inte avslutade det i tid som sagt.

Daniel är hans namn och han är bäst tjejer !

Imorgon kommer detta : Dag 13 - Ditt favoritställe