Hatar det

Jag hatar att ha vänner långt bort.
När missöden sker så är de så svårt att reparera dom.
Jag vill verkligen vara tillsammans med min underbara vän.
Folk tror att jag är tillsammans med honom när jag skriver om honom här på bloggen, med anledning av att jag skriver så mycket fint och härligt om honom.
Men grejen är den att vi har känt varandra sen sommaren då jag började 6an. Jag menar det är typ 7 år snart. Även om han bor på Gotland så kan nog inte en enda människa förstå att jag blivit så himla nära honom. Jag har alltid haft honom där. Min älskade vän som jag alltid kommer minnas. Han och hans familj är några jag aldrig glömmer. Jag älskar mamma Sussie. Hon är de sötaste jag mött <3.
Vill åka dit och bara träffa han. Men de finns ingen tid.
Annat går emellan oss :(.

Livet utan den bästa människan som finns här på jorden går inte att tänka sig.
De va skönt att låta tårarna komma ur mig.
Det känns så mycket skönare då, men jag blir så känslomässig mot han =( *GRÅTANDE*

Ett hjärta som blev lite ihåligt för en stund.
Ett hjärta som saknar den där nära vännen.
Ett hjärta som vill ha sin andra del hos sig.
Ett hjärta som saknar styrka utan sin andra del.
Ett hjärta som saknar dig Christoffer.