Sann kärlek

Två nätter i rad nu så har jag legat under mitt underbara nya täcke och funderat på detta "Vad är sann kärlek?". För mig så finns det inte så mycket just nu som heter kärlek. Jag känner ingen kärlek för någon person. Det som jag känner att jag saknar är mer grejen att ha någon bredvid sig. Ha någon som tar hand om mig, någon som jag kan ta hand om, någon som skämmer bort mig, och som jag kan göra det samma mot.


Om kvällarna så har jag nu det sista legat och lyssnat på musik innan jag ska somna, några utav dem har jag också börjat gråta för att jag vet att det är en enda grej som gör att jag inte träffar någon, det var en händelse, en person, ett fel som jag gjorde. En händelse som inträffade för att jag var lite för ivrig och inte kunde hålla mig, jag kunde inte styra över att min mun öppnades och då yttrade några förbaskade ord!


Sen dess så har jag känt skuld. Jag har känt ångest och ånger. Jag kan inte förlåta mig själv. Jag är personen som brukar lägga sådan skit bakom mig, men denna gången kändes det, annorlunda. Det gick liksom rakt in i hjärtat. Något som det aldrig har gjort tidigare.


Jag kommer verkligen inte att göra om det igen, jag kommer alltid ha svårt för att säga just det där. För jag kommer verkligen aldrig att glömma det. Jag fick så mycket skuld, så det gjorde mig bara till en människa som blev mer osäker på sig själv.


Men helt plötsligt så kände jag att jag började komma tillbaka till den människan jag verkligen är, jag började bli glad och lycklig. Men så började jag att få sms, jag fick höra hemska saker som hade hänt, eller ska jag säga, jag fick höra känslor. Känslor som jag bryr mig så fruktansvärt mycket om, men som jag tyvärr inte kan göra någonting åt just nu.


När jag får dessa sms så bli jag alldeles för djup i mig själv. Jag börjar att tänka, jag börjar att fundera, vilket inte är någonting som jag vill göra. I alla fall inte på det. O även om det kommer sms där det står att jag inte ska höra av mig mer, så är det liksom ibland omöjligt. Det är som en drog. Även om inte personens namn finns med i kontakt listan, så kan jag numret utantill.


Men nu ska jag sluta svara, nu ska jag sluta med det tills dess att jag är i den formen att jag känner att jag Jessica Levegård kan bry mig om det som personen skriver utan att ta det som ett av mina problem som jag gör nu. O eftersom att jag gör det nu så mår jag dåligt. Eftersom att det som står i smsen inte är speciellt positivt.


Från början var det kärlek. Men det var kärlek som jag inte ville veta av. Men nu är det någonting dumt bara som jag inte kan släppa. Jag kan inte låta en person som är så psykiskt nere i sina problem vara. Utan jag måste hjälpa till, tänker min hjärna. Men nu har jag satt stopp för detta. 


Jag ska inte svara mer ! Jag ska leva som jag gör nu ! Jag ska kunna känna kärlek igen ! Jag ska kunna vara den personen som jag vill vara !


Även om musik jag lyssnar på kopplas till dig, ska jag allt försöka glömma, det var en tid, det var en tid för ett tag sen, det var en tid som här med är glömd. 


Jag ska hitta sann kärlek.
Tyvärr så är det ingenting som är lätt.