Om stress, lyssna på vad kroppen säger, inte på vad hjärnan säger

Mitt inlägg nu såhär på kvälls kvisten tänkte jag skulle handla om stress och hur man på ett enkelt sätt kan hantera det.

Jag tänkte först beskriva hur jag var som människa för dryga 2 - 3 år sen.
Jag var en tjej som inte åt någonting nästan, jag livnärde mig på min frukost. För utan frukost har jag aldrig fungerat. Jag har alltid behövt just det målet. Sen på kvällen behövde jag alltid kvällsmat som kunde bestå av en macka typ. Bara jag fick något i magen så va jag mer än nöjd, typ.

I alla fall så brukade jag skita ganska så stort i att äta på dagen. Jag hade då en hel del kompisar inne i Göteborg som jag umgicks med, vilket gjorde tillslut att jag inte åt. Mamma hade ingen koll på det överhuvudtaget, samtidigt som jag var inne i en stor sorg pga privata grejer. Kan ju säga att familjelivet här hemma har inte alltid vart på topp. Det är dock på god väg uppåt. Men man kan aldrig skylla på en stackars person. Som jag idag ser att jag gjorde för drygt 2 år sen, tyvärr.

Det var i början av mitt år på gymnasiet som jag började att känna av pressen. Grundskolan sket jag ganska så stort i. Jag hade inga speciellt bra vänner efter det att Cornelia flyttade, visst jag umgicks med Mikaela men oturligt nog så blev vi ovänner för att vi klantade till oss. Jag var bara den där sista stubinen på henne, liksom hon var på mig. Så det var riktigt skönt att komma till gymnasiet med helt nya vänner, en helt ny värld.

Det började ganska så soft egentligen, även om det var jobbigt för att det var verkligen som grundskolan år 9. Alla ämnena som jag hade haft, hade jag då. Vilket gjorde att jag redan i början hamnade efter, jag har aldrig varit så studie motiverad. Än mindre nu, med helt nya vänner som man ville ägna all sin tid åt. Men tiden gick och vi alla insåg hur mycket vi var tvungna att börja plugga för att komma i kapp och ligga på en bra nivå.

Min familj började under tiden från augusti och fram till november att förstå att någonting var fel. Jag var så fruktansvärt stressad i slutet. Jag hade börjat att få avbrott helt plötsligt när jag pratade. Vilket var väldigt frustrerande även för mig själv. Men ingenting som jag tänkte att jag skulle behöva söka vård för.

Men så kom den där "berömda" lördags morgonen som vi pratar så "gott" om i släkten. Jag har nog aldrig varit med om något så jobbigt. I alla fall så var det så att jag vaknade upp och va så sjukt trött. Alltså man kan säga i bland att man är trött. Men det går inte ens att beskriva hur trött jag var med ord. Den enda som vet det är mamma. För jag gick i alla fall upp helt förskräckt av en dröm jag hade drömt och la mig i soffan bredvid mamma. Helt plötsligt vaknade jag upp och mamma sa till mig att ambulansen var på väg.

Hela den lördagen spenderade jag inne på Mölndals sjukhus tillsammans med mamma, syster och mormor, morfar var inne en kort stund med. Jag fick en underbart bra doktor. Han var så specifik och så medveten vid det han gjorde. Han lugnade ner alla som satt inne i vårt lilla rum, vilket betydde guld.

De gjorde en himla massa undersökningar på mig, har aldrig tidigare vart med om att få göra EKG och Magnetröntgen. Det var lite spännande o se hur de går till med. Dock så kommer jag inte ihåg EKG:t folk har bara berättat. Har en hel del minnesluckor från den färden om man säger så.

Efter att allt detta hade hänt så lärde jag mig en stor och betydande grej i mitt liv.
Tänk alltid en gång till när du beslutar dig för någonting.
Sen ät alltid. Jag vet att min pappa tycker att jag ska äta 4 mål om dagen, och jag hade så gärna velat få in det i mina rutiner. Men med dem rutinerna jag har och hur mycket/lite jag äter så orkar inte jag med 4 mål om dagen. Mina 3 tycker jag räcker för mig, och jag har som sagt lärt mig det att lyssna på vad kroppen säger, inte på vad hjärnan säger, för gör du inte det, så kan det gå riktigt fel.

För att inte hamna i denna situation som jag gjorde så ha jag några bra tips.

• Titta över din kost, vad du äter, hur du äter, när på dygnet du äter, det betyder mycket
• Titta över hur du lever, hur situationen med vänner och familj ser ut, red ut de så att du inte har så mycket börda på dina axlar, även inom skolan
• Sömnen är ingenting du ska slarva med, du får baksmällen av det någon gång jag lovar dig, och det blir inte kul då
• Prata ut med någon om du har egna privata problem, ibland hjälper det inte bara med vänner, en kurator eller liknande är hur bra som helst, Lotusgården eller Du och Jag familjerådgivning båda två ligger här i Kungsbacka

Stress är ingenting att leka med. Ta till vara på kroppens signaler.

Jag har lärt mig mycket på två år. Snälla vänner, lär er av mitt misstag, jag vet att föräldrar alltid säger att barn ska lära sig av sina misstag men denna gången lär er av mitt. För jag vet hur jobbigt det är och jag vill inte se en vän gå igenom samma sak som jag gjorde.

Detta skrev jag med stor omtanke till er. Ta med er detta <3