Nu i juldagarna så är det 4 år sedan som jag lärde känna en kille som idag betyder väldigt mycket för mig. Det började väldigt oskyldigt med ett litet snack på en hemsida, och tänk, nu är vi 4 år senare i våra liv det är nu år 2012 och vi har det äntligen hur bra som helst.
Dessa 4 år har bestått av väldigt mycket kärlek och tyvärr väldigt mycket sorg o bråk. Men vi har så himla fina minnen ihop.
Mina minnen med dig:
* Första gången vi sågs. Den dagen va helt magisk.det var din 20 års dag och jag minns den som igår. Det var som om vi hade sätts förr. Jag kände mig så trygg i din famn, sådär har jag aldrig känt förut.
* Ett annat starkt minne var när jag för 2år sedan hängde med han ut, jag drog med mig Mathilda o han hade en himla massa polare med sig. Den natten på utestället Rosen va helt magisk. Vi alla som var där hade så grymt kul ! Vi drack hela natten, du o jag hade det så himla bra den kvällen.
* Några veckor senare jobbade jag med barnen i Vallda då jag tog med mig dom in till Kungsbacka. Där stötte vi på vakten från Rosen som undrade om det var vår dotter. Det var första gången som jag förstod att utåt sätt såg vi ut som ett par. Alla såg oss som ett par, men det var vi aldrig.
Åren gick och vi blev aldrig ett par. Vi bara bråkade för att jag va bland den veligaste person jag någonsin stött på själv. Jag hade ingen aning om vad jag ville göra med mitt liv, eller i mitt liv. Jag var en omogen tjej som varken visste ut eller in. Jag hade stora problem med mig själv o då gick det helt enkelt inte. Sommaren 2011 den 3 augusti gjorde jag så att hans hjärta gick i 10 000 bitar. Usch va ledsen jag blev på mig själv inombords. Men det var aldrig något jag visade utåt sätt. Jag mådde otroligt dåligt dagarna efter det. Ah var så besviken på mig själv och kom fram till att en förändring måste ske för att jag ska komma fram till vem jag är. Jag sket blanka fan i vad andra tyckte. Nu var det vad jag verkligen ville göra som allt annat handlade om.
Den 1 november 2011 flyttade jag till Stockholm ut på Lidingö för att jobba som Au Pair. Därav ville komma bort från ALLT som hade med Göteborg att göra. Lidingö var porten bort från det. Jag ville glömma allt som gjort att jag mått dåligt. O jag ville innan jag slutade där komma fram till vad jag vill med mitt liv. Det var mitt mål.
Dagen jag flyttade var alla i min familj väldigt ledsna. Men jag, jag var lättad. Det fanns inte ord för hur skönt det skulle bli. Jag var as arg på alla tårar som kom från min syster. Det var jag enbart för att hon inte hade förstått , vilket hon inte gjorde för att jag inte hade förklarat för henne. När tåget med all min packning avgick så lättade mitt hjärta. Jag satt i stilla ro hela resan upp o bara tänkte, fan vad jag tänkte! När jag var där o jobbade hade jag inte en tanke på det som fanns hemma. Jag trivdes så bra med jobbet och det var ju så mycket o göra jämt så jag släppte undan alla mina tankar. Men den 12 december 2011 hörde han av sig. Första tanken va JÄVLA skit, jag kunde visst inte komma bort från honom. Andra tanken var, oh tack äntligen! Jag hade saknat honom så otroligt mycket. Hans ljuva stämma, hans varma omfamningar. Jag saknade honom!
Vi pratade i över en månads tid varje dag o vi sågs den dan jag kom hem till Göteborg över julen. Men den 3 februari 2012 fick jag veta att du o en annan tjej hade blivit tillsammans. Mitt hjärta krossades i 500 bitar. Jag fick nu börja om igen, glömma dig. Men det gick aldrig. Jag mådde ju så bra med dig i dom 50 dagarna :/.
Livet gick vidare, mitt Stockholms liv gick vidare. Jag gjorde massor med kul saker. Träffade två underbara människor Rasmus o Veronica. De va så skönt att ha Rasmus för vi pluggade Matte med varandra minst 3 gånger i veckan o jag fick då tillåtelse till att glömma all skit som hänt. Men tillslut började det att närma sig den 27 juni då jag skulle flytta hem. Jag visste inte alls vad jag vill med mitt liv då. Vad skulle av göra hemma ? Jag trivdes ju så bra i Stockholm. Men när jag kom hem hade jag i alla fall släppt honom och kände att jag kunde koncentrera mig på mina fina vänner.
Men i september 2012 hördes vi av igen han och jag. Han va fortfarande tillsammans med henne men vi träffades som vänner han o jag. Men det höll inte, för vi har aldrig haft en vänskapsrelation utan kyssar o kramar. Därför tog vi uppehåll men när det tog slut mellan dom två den 17 september började vi träffas på riktigt. Vi hade det då riktigt jävla bra. Så bra har vi aldrig mått i varandras sällskap utan bråk o tjafs. Men olyckor sker o dom blev tillsammans igen. Mitt hjärta krossades totalt. Så psykiskt dåligt har jag aldrig mått tidigare. Ja va otroligt depp, jag ville inte göra ett skit, för allt jag gjorde påminde om honom.
Den 14 november hörde han av sig igen. Då vart det slut mellan dom. Men vad dåligt jag ändå mådde. Den 16november skulle vi båda på samma konsert Sabaton i Scandinavium. Då såg vi varandra igen för första gången på 1månad o fan va fin du var! Men jag vågade inte tro att det var sant, att det var slut. Jag vågade inte tro att vi skulle ses igen. Men det gjorde vi.
Idag tvivlar jag inte på någonting. Idag är jag helt säker på vad jag vill. Idag mår jag hur bra som helst och saknar honom mer än någonting annat. Vi har en himla fin relation till varandra nu. Det känns så bra, såhär bra har jag aldrig känt det förut. Våra stunder ihop känns så fina så underbara att jag aldrig mer vill lämna dig.
Nu hoppas jag att det 4 året för oss ska bli det bästa någonsin ! Att det skall bli ett år med mycket kärlek, umgänge och nöjen. Nu vill jag att allt bara ska gå precis spikrakt fram i denna linjen. För det är på denna linjen som jag känner mig hemma. Det är här jag trivs och vill vara nu och för alltid tillsammans med dig.
